Dag 76 – En ny chans för Canal des Ardennes

Rethel gästhamn
Sol sol sol
Vaknar till sol och fuktig reling vilket indikerar vackert väder. Barometern visar 1012 och har gått upp 14 enheter på ett dygn. 🙂 
Idag lämnar vi Rethel och jag skulle bli förvånad om jag någonsin kommer hit igen men vem vet, planer kan som bekant ändras. Piraten är trött efter gårdagens rockabillyparty och är precis nyvaken när vi lossar förtöjningarna. 
Vi har alltså bestämt oss för att «backtracka» och jag är nyfiken om jag kommer att ha en mer förlåtande hållning till Canal des Ardennes i strålande solsken och ljuvlig värme.
Som min man noterade i gårdagens blogg har vi tidsmässigt gjort hälften av vår resa och vad nästa hälft har att erbjuda vet vi inget. 
Kanske är det bästa av resan kvar och vad är då det bästa? Hur som helst är det skönt att vara på G igen. 
Sticker en extra sväng till affären innan avgång och inhandlar färska baguetter, äkta smör och ett par flaskor mousserande vin för 1,52 euro flaskan. Njuter av att tjejen i kassan icke gör sig någon brådska alls. Pratar och skrattar med en kund som verkar vara hennes väninna, hjälper en Madame med att packa ner hennes varor och hämtar några tomater som en äldre herre glömt och det finns inte ett spår av stress eller irritation hos mig. 
Vrid ett kvarts varv

Piraten har en viktig uppgift idag, han har ansvar för att skriva upp antalet slussar som vi passerar på en whiteboard tavla. Räknar med att tavlan kommer bli fulltecknad! Vi slussar nu uppåt vilket innebär klättring på slipprig och hal stege längs slussväggen eller att bli skicklig på att kasta lasso. Jag behöver öva på båda 😉 

Efter 10 slussar bestämmer vi oss för att lägga till för natten vid en liten fransk by vars restaurang och bar som annonseras vid slussporten verkar klappat igen dörren och slängt in handduken för årtionde sedan.
Efter tionde slussen från Rethel

Sedan sker det något som får mig att le och bli varm i hjärtat, glömma och förlåta Canal des Ardennes för alla slippriga stegar i alla antika slussar, allt tidigare regn och avsaknaden av tilläggningsplatser…..
Bakom en grind vid kanalkanten och över en liten bro bor en fransk gammal man som påtar i sitt grönsaksland och han säljer fantastiska färska grönsaker som han tar direkt från jorden för inga pengar alls. Han pratar oavbruten på franska, kallar mig Madame medan han plockar ihop grönsallad, gula lökar, färsk vitlök, persilja i buntar, jordiga morötter, majrova, rödbetor och färsk potatis. Det är precis sådär charmigt, genuint och franskt som jag föreställt mig att den franska landsbygden skulle kunna vara.

Back to nature.
Piraten och matros sitter vid kanalkanten och sköljer bort jorden från grönsakerna, solen värmer och Canal des Ardennes visar upp sig från sin bästa sida. 
I kväll står ängamat på menyn. 

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s