Vänern- del 1- Dalbosjön

2 Maj 2020 Vänersborg 09.55

Det första som slår mig när vi glider ut på Vänern efter passerat järnvägsbron och Dalbobron är avsaknad av salt i näsan. Vänern är europeiska gemenskapens största insjö och har rykte om sig att kunna vara riktigt ”grinig” med krappa, korta vågor som uppkommer snabbt vid vind. Å andra sidan så lägger sig sjön också snabbt när vinden avtar och stillnar.

Idag bjuder Vänern på strålande sol efter dimmig morgon och nordvästlig vind, som pendlar mellan 3 m/s och helt stiltje.

Besättningen är loj, ser på nerlastade filmer, lyssnar med ljudböcker eller spelar dataspel medan järngenuan outtröttligt jobbar på framåt.

Idag planerar vi att segla till Läckö slott och kanske blir det ett besök på Spiken och gärna rökt sik som tydligen ska vara en specialité.

Vid middagstid är det dags för mat ombord, morotssoppa med krasse och några droppar olivolja med chili. God mat i rätt tid är viktig för moralen och humöret ombord och således en viktigt uppgift. Eftersom jag är självutnämnd köksansvarig så anser jag att mat kanske är den viktigaste uppgiften eller åtminstone den mest tacksamma uppgiften i båten😜

Dagens soppa på Sothis

Biljetten till Göta kanal mellan Sjötorp och Mem är klappat, klart och betald. Vi påbörjar vår kanalresa onsdagen 6 april och vi har 58 slussar, 50 broar och 5 sjöar vi ska igenom innan vi kan gira söderut och segla östkusten ner innan vi svänger upp igen.

Att slussa igen känns hemtrevligt, tidigare minnen och anekdoter från vår tidigare kanalresa i Europas kanaler 2014 poppar upp hos samtliga besättningsmedlemmar. Den minste matrosen har spanat in hur slussningen går till och vill och är redo för att få ett större ansvar inför slussningen i Göta kanal. Frågan är vad den självutnämnde kaptenen skall sätta fingrarna i då. Kan ju knappast räcka med att BARA styra!?

Victor har en skoluppgift inför stundande skolavslutning i Norge. Fortsatt är det högst oklart om och när skolan kommer att öppna upp så pedagogerna planerar för fullt för ett digitalt avslut med sång och andra kreativa inspel från eleverna. En uppgift består i att sjunga eller mima till ”We are the World” och detta skall dessutom förevigas genom video.

Den yngste ombord är måttligt road av kommande uppgift, mild sagt. Ett litet diskret nynnande från mig ” We are the world, we are children” får han att mulna till ordentligt.

Matrosens pappa, som är en ovanligt klok pappa, för att vara en kapten, har full förståelse för sonens motvilja mot hela spektaklet. Under sin uppväxt uppmanades han att bara mima för att inte förstöra dylika framträdande. Kapten är därför introducerat en idé som verkar fallit i god jord. Ska bli spännande att se vad vi får till.

Efter ca 6 timmar i strålande solsken och navigering i trånga men väl utmärkta passager uppenbarar sig plötsligt ett pampigt slott på höjden.

Land i sikte

Vi snitslar oss in i hamnen, ett stenkast från norra, slottsväggen och lägger oss långside som enda båt i hamnen med 50 cm tillgodo under kölen.

50 cm tillgodo under kölen räcker.