Mina franska kort

31 augusti 2020 gästhamnen i Decize 10.15

Idag vaknar vi ombord till ett brummande motorljud. Vi kravlar oss ur sängen och vad skådar vårt norra öga, gästhamnens ”weedmaskin” åker runt i hamnbassängen, fäller ner en harv med glesa pinnar framför båten och ner till botten och skörden är magnifik. Flera nyanser av skimrade grönt och synen svider i våra ögon.

Lass efter lass med sjögräs lastas av på en ramp och här har man ett heltidsjobb i flera månader framför sig, om man vill?

Vid niotiden får vi ett sms från vår följebåt Shamu som ringt 5 olika samtal nu på morgonen inklusive slussvakten vid slussen till det påstådda hål i kanalkanten på Canal du Center. Han har tydligen inte hört ett ljud om något hål och har ingen aning om att hans kanalkant ska vara sönder?!

Ett telefonsamtal från Center Fluvial talar också om att de inte möjligt att lyfta vår båt på grund av alltför grund kaj och ett mail skickas till vår transportör som informeras om detta, och att vi kommer att ta oss vidare till Digoin till att börja med.

Vi kan ju inte i dagsläget varken tacka ja eller nej till anbudet om transport eftersom vi fortsatt inte vet status på Canal du Centre men att hålla transportören ”varm” skadar ju inte.

Då är saken klar, om vi inte ska övervintra här i Decize vilket vi absolut inte ska, får vi helt enkelt ta oss vidare till Digoin tillsammans med Shamu.

Dagens information säger att Canal de la Loire fram till Digoin skall vara djupt vara nog för oss och ha mer vatten än under föregående vecka.

Vi ombord fattar inte riktigt hur vattendjupet kan skilja sig från vecka till vecka eller rättare sagt dag från dag eftersom det inte regnat mer än några millimeter. Vi skall också erkänna att en viss skepsis till all slags information angående kanaler och dess status har smugits sig ombord.

El Capitan hade fullt sjå med att komma sig ur ”juletreskogen” Sjögräset hänger i klasar runt rodret och propeller och förhindrar all styrning bakåt. El Capitan börjar en relativt hårdhänt manövrering av båten, fram och tillbaka och stora klasar av detta förbannade sjögräs yr längs båten.

Till slut kommer vi loss och vi önskar god jul till Decize och må vi aldrig ses igen!

Masten är på väg från Travemünde till Port Sankt Louis och El Capitan sänder iväg några logistiska mail och meddelar att vi är på väg och framme om två veckor!

Verkligen, undrar jag i mitt stilla sinne.

Så påbörjas en spännande kanalfärd mot Digoin. Vi har ca 6,5 mil och 14 slussar innan vi är framme, om vi kommer fram vill säga!

Farten ligger på ca 6-7 km och kan vi hålla den här farten är vi mer än nöjda. Djupet pendlar den fösta milen mellan 1,4 – 1,5 meter men minimalt med sjögräs. Sothis tuffar på och vi kan känna en mjuk uppbromsning i vissa partier när kölen träffar slammet och vi blir riktigt uppspelta när djupmätaren visar 1,7 meter under broarna.

Men efter den fösta milen är kanaldjupet mellan 1,7 – 1,9!! Hoppla hoppla, har vi legat i Decize helt i onödan?

Hej och hå! Det är inget annat än arbete för kaptenen ombord.

När slussarna stänger för dagen har vi avverkat 40 km och 10 slussar och tar natthamn i Diou.

Om ca 25 km och 4 slussar har vi ta mig tusan avverkat Canal lateral à la Loire också. Men den stora utmaningen påbörjas i morgon när vi svänger in på den omtalande, mytomspunna och fruktade Canal du Center. Det blir spännande!

Förresten har vi fått det sjunde alternativ.