Canal du centre, del 2

3 september 2020 Montceau-les-Mines 9.00

Idag har vi en lång dag framför oss med 28 slussar som slussar oss nedåt igen.

Vi har fina förhållande, både tillräckligt med vatten under kölen och inget sjögräs i kanalen.

Hypnotisk vackert foto av El Capitan

I en av slussarna hör vi ett nödrop från Shamu. Repet fram har fastnat i en av knaparna och båten är på väg ner. Som tur är så finns en slussvakt närvarande som snabbt som ögat stoppar slussen, ombord på Shamu får de loss repet som fastnat och båten faller ner med en duns.

Vi ombord på Sothis kan ingenting göra mer än se på och hålla vår båt ur vägen. Vi påminns åter igen om att alltid vara alert och aldrig slappna av i slussarna som vår guru, Per Abrahamsson påpekat gånger flera på sin hemsida kanaltur.eu

I nästa sluss så mister jag koncentrationen i 10 sekunder, släpper blicken på mitt eget rep och förtöjning samtidigt som båten slussas ner och då sker exakt samma sak ombord på Sothis. Repet stramas och blir omöjlig att få upp. Det enda som jag kan göra nu är att kapa repet och tacka högre makter eller rättare sagt min man, att det alltid finns en kniv att tillgå på nära håll.

Så nu hoppas vi ombord att vi lärt oss en läxa, SLAPPNA ALDRIG AV!!

Slappna aldrig av när du slussar!

I morgon börjar det riktigt mytomspunna och omtalat besvärliga avsnittet med massor med sjögräs och minimalt med vatten under kölen. Shamu och vi har under dagen försökt att få information från i stort sett alla lock keeper och alla säger

– No problem

– 1,60 meter

Tydligen är det flera hål i kanalväggen på olika avsnitt och man kan inte fylla på mer vatten då det finns risk för översvämningar i de hus som är belägna vid kanalen.

Efter 28 slussar är besättningen milt sagt mör och efter en skvätt rödvin så är det god natt i vår natthamn St-Léger-sur-Dheune.

4 september 2020 St-Léger-sur-Dheune 09.00

Idag över det äntligen dags att kasta oss över den omtalade och fruktande kanalavsnittet på Canal du Centre, från sluss nummer 23 och 11 kilometer framåt till första slussen i slusstrappan efter Chagny.

Vi ombord har funderat, vänt och vridit på det faktum att vi sticker 1,55 meter och lovat maxdjup ligger på 1,60 m. Om detta påstående stämmer är ju allting frid och fröjd men om det inte stämmer så måste vi ha en plan. Om det blir grundare än 1,60 måste Sothis bli lättare, enkel matematik eller hur?

El Capitan smyger således upp på morgonen och tömmer diskret ut alla vattenkannor som vi har stående längs relingen i hamnen och då är vi 100 kg lättare. Vi har också pratat om att tömma våra vattentankar som rymmer 380 liter vid kritisk läge och dieseltanken är bara halvfull.

Sluss 20, 21, 22 och 23 går på rutin för oss och Shamu. Vi har vatten under kölen och inte ett sjögräs så långt ögat kan se. Visserligen har slusspersonalen haft trädgårdsarbete på dagens agenda och spolat i allt gräs från dagens gräsklippning ner i slussen med det räknas inte tycker vi ombord.

Vi slussar färdigt och så öppnas porten vid sluss 23 och likt tjuren Ferdinand på tjurfäktningsarenan i Madrid smyger vi oss sakta genom porten…….

Nu börjar de omtalade 11 km😱

El Capitan är alert och följer med på ekolodet och där på skärmen uppenbarar sig en brant stigande uppförsbacke……

Från 2,0 meter precis utanför slussen till 1,90 1,80 1,70 1,60 1,50 och 1,40 och då hörs ett rasslande oljud och det låter som kölen träffar en fransk rullstensås!

Följande sker inom loppet av 10 sekunder;

– Öppna alla kranarna, vi tömmer vattentankarna!! ropar El Capitan och jag springer med en förvånansvärd snabbhet ner under däck och öppnar bägge kranarna så vattnet forsar ut.

– Sätt dig i peken, är nästa kommando från El Capitan som har en teori att båten är tyngre bak än fram och vi behöver justera viktbalansen i båten. Jag löper fram och sätter sig längs ut på peken och ta mig tusan, det värsta skramlet under båten minskar, kölen släpper taget, farten går upp och vi flyter igen. Lustigt att tänka att några få extrakilon kan vara till nytta ibland.

Dessa omtalade 11 kilometer på Canal du Centre är verkligen grunt och sittande längs ute på peken ser Skarpöga på sin El Capitan. Han sitter framför ratten med axlarna strax under öronen och har bara ett fokus och jag ser vad han tänker;

– Vi ska ta oss fram dessa förbannade 11 km, om jag så ska pressa mig igenom varenda meter!

Pilen visar på normalt vattendjup

Det är en nervpirrande resa och ingen i besättningen får något större intryck av de omkringliggande omgivningarna som alldeles säkert är vackra.

El Capitan växlar fokus mellan ekolodet och att hålla sig i mitten av kanalen. Visar med teckenspråk aktuellt djup till mig som fortsatt sitter längst ut på peken och funderar hur långt jag kommer flyga iväg om Sothis plötligt går på grund, ordentligt.

Vi ankommer Chagny vid tolv -tiden och vi har bestämt oss för att invänta Shamu som planerat att stanna här idag eftersom de får besök av föräldrar. Planen är att dra vidare i morgon när slussarna öppnar igen. Idag är det varmt men när hettan lagt sig, tar vi en sväng på stan.

Chagny är mysig liten fransk by och framförallt känd för Maison Lamelouise, restaurangen som inte har mindre än tre Michelinstjärnor. Dessvärre fanns det inget ledigt bord idag, annars hade vi firat att vi INTE behövt kran och transport för att ta oss vidare men som ordspråket säger:

”Ropa inte hej fastän solen gått ner, för svärmor kan komma med aftontåget”

Tre Michelinstjärnor i en liten by, Chagny längs Canal du Centre

Nu har vi 1600 meter till nästa sluss. Vi har gjort det vi kan och det är nu vi behöver hjälp från de högre makterna.

5 september 2020 Chagny klockan 09.00

Så fort jag vaknar så minns jag, idag börjar de sista 1600 metrarna.

Jag tar plats längst ute på peken och El Capitan tar plats bakom ratten och båda två håller andan. Med jämna mellanrum kommer djupangivelser från El Capitan, 1,60…. 1,70….. 1,50…… 1,60

600 meter kvar till slussen, 400, 200, 100 meter.

Vi är beredda på att djupet kan sjunka precis innan slussen, något vi har sett tidigare….men vi glider in i den sista slussen och de högre makterna verkar vara med oss idag också.

Vi har precis passerat nålsögat men har fortsatt en bit kvar av Canal du Centre, men snart så styr vi skutan 180 grader söderut. Nu måtte vi väl ändå vara på den säkra sidan?

Fortsättning följer enligt nedan……


Et ordtak til kan være på sin plass på dette tidspunktet, og jeg har valgt;

«Don’t count your chickens before they are hatched»

To nærgående slusevakter

Vi nærmer oss siste slusen på Canal Du Centre som er sluse nr. 34b som har et vertikalt dropp på 10,7 meter, ganske høyt til å være på en slik kanal, men ikke noe uvanlig for oss det, bortsett fra at det er aller siste slusen på denne kanalen. Etter denne kan vi bare cruise ut på elven Saône og glemme alt som har med grunne områder å gjøre.

Shamu på vei ut av siste sluse på Canal Du Centre

Vi har egentlig halvveis sprettet champagne flasken siden vi har passert de områdene med problemer og vi tjoer og hoier i slusen hvor både Shamu og vi er glade for at kanalen endelig er ferdig.

Men Canal Du Centre har mer å by på skal de vise seg.

Straks etter vi kommer ut av slusen går både Shamu og vi på grunn så det suser. Ekkoloddet slutter å vise dybde og hele båten vibrerer da stein møter bly. Farten synker drastisk og vi subber langs bunnen og kjenner hver eneste stein som ligger der, bank klank bank… Jeg forsøker å gi mer gass slik at vi ikke stopper opp helt, men det virker som vi har fått noe i propellen siden det vibrerer kraftig når jeg gir gass. Skarpøye spretter som en kanin ut på peken i baugen men det skraper fortsatt. Vi har ikke noe valg, vi må fremover og jeg gir gass og bare håper at den store steinen ikke ligger på vår kurs.

Etter noe som føles som en evighet så kommer vi oss over grunnområdet og vi er fri. Vi har nå bare noen hundre meter før vi er ute på Saône og dybden holder seg stabil på 3-4 meter! Endelig ute på elven så trekker vi begge pusten å sier hva i helvete, den så vi ikke komme….!

Saône er stor og bred, og ikke minst dyyyyp! Vi har fortsatt noen små vibrasjoner i båten ved høye turtall, men vi ønsker ikke å utforske dette nå. Vi sniker oss inn til marinaen i Chalon sur Saône og legger til så godt vi kan utkjørte som vi er.

Hafemmaister se ut til å forstå hvor slitne vi er og sier at vi bare kan ligge der vi er. Båten ser ut som den har kjørt i ut fra et leire bad og vi legger til ved velpolerte båter og kapteiner med store kapteinluer, vel vel det får stå til vi er framme og nå må vi sove et par dager.

Chalon sur Saône ønsker oss velkommen, med munnbind.

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s