Ett högst ofrivilligt bad i Lyon

9 september 2020 gratisbrygga vid Belleville 08.30

I natt drömde El Capitan om smala trånga franska kanaler med ett djup på 1,50 meter. Han var mer än nöjd när han vaknade och vi styr ut på en älv som är bred och djup. Ingen ström och ingen trafik och vi bara njuter. Morgon är lite kylig men framåt dagen skall det bli närmare 30 grader.

Saône i morgonskrud

Idag gör vi ett misstag i den sista slussen på Saône, vi glider sakta in när portarna är vidöppna men det lyser fortsatt en grön och röd lampa.

Varför gör vi då detta misstag?

Vid den sista slussen igår så fick vi klartecken via VHF att gå in i slussen, trots röd och grön lampa. Kanske det är så det fungerar här på Saône tänkte vi men har egentligen våra tvivel.

Det visar sig snabbt att vi inte ska tänka så mycket utan enbart agera på ljussignaler, vi får skäll på franska men vi fattar precis.

Slussen sätter igång och sedan tar det minst 15 minuter för att få grönt ljus efter portarna öppnas, vi bara väntar tålmodigt tills den gröna lampan lyser för oss. Vem vågar något annat, inte vi i alla fall.

Precis när vi kommit oss ur slussportarna känns det som vi får ytterligare en tydlig reprimand. Plötsligt hörs ett rasslande under båten och det skakar i ordentligt i ratten, ett märkligt och okänt ljud hörs under däck men vart kommer oljudet ifrån?

Jag springer ner och öppnar maskinrummet, men där ser ut som vanligt enligt mitt mycket otränade öga. Det rasslar än värre vid höga varvtal. El Capitan backar kraftigt och absolut ingenting kommer farande i bakvattnet.

Hmmm, vad tusan är det nu som hänt?

Och som vi inte hade tillräckligt att fundera över så dyker plötsligt kanalpolisen upp bredvid båten också. Det vore väl typisk om de vill se vår båtdokumentation just nu och dessutom har vi en vinjett som bara är giltig till dagens datum, men de bara vinkar till oss och fortsätter in i slussen.

Missljudet kommer och går under resan genom Saône för att till slut tystna helt. El Capitan tycker det att det liknar på ett oljud som vi hade ombord en tidig december morgon utanför Kosterfjorden då zink anoden ramlade av. Missljud i båt brukar sällan självläka utan alltid bli värre så vi behöver ta upp båten och undersöka zinkanodens närvaro eller frånvaro när vi kommer fram till port Sankt Louis. Det skadar ju inte med en besiktning under båten efter våra grundstötningar i den franska leran.

Nåväl, resan fortsätter och vi passerar ett vackert Lyon men när vi närmar oss Rhône är oljudet tillbaka och skakningarna i ratten intensifieras. El Capitan försöker backa och detta ökar vibrationerna det så det märks i hela båten.

Ska vi behöva åkalla högre makter igen?

Vi bestämmer oss raskt för att hitta en plats att lägga till, för ut på Rhône, ska vi INTE så länge detta förbaskade oljud och vibrationerna inte får en rimlig förklaring.

Vi lägger till en vid en brygga där en stor varningsskylt talar om att förtöjning är förbjuden såvida man inte har speciellt tillstånd, och ett sådant tillstånd gav vi oss själva precis just idag.

Nu ska dykutrustning, luftkompressor och strömaggregat, som ligger nerpackade i båtens alla skrymslen och vrår fram, för nu ska El Capitan bada för första gången i sommar…..

För att göra en lång historia kort så har El Capitan ett strömaggregat att meka med när tid finnes för aggregaten är stendött. Vi fick ta oss till närmaste båthamn där det fanns tillgång till elektricitet och tack och lov så ligger det en fin och framförallt djup gästhamn ca 1000 meter tillbaka på floden. Vi ombord har blivit väldigt upptagna av djup i allmänhet och djup under kölen i synnerhet den sista tiden.

El Capitan trycker in sig i ett ålskinn till dykardräkt, tar på sig simfötter och cyklop. Han hoppar i ett grumsigt vatten med sällskap av en hel svanflock runt aktern och med en skruvmejsel i högsta hugg….

El Capitan i sitt lilla ålskinn och är inte så road över det högst ofrivilliga doppet i Lyon

Han försvinner under båten och kommer upp med….

En plastpåse som tvinnat sig mellan propellern och zinkanoden

När den förbannade platspåsen mellan propellern och zinkanoden är borta är Sothis nöjd igen. Motorn låter som den ska och inte en vibration märks när vi svänger ut på floden Rhône och här går det undan med hjälp av medströmmen.

Efter en lång dag tråcklar vi in oss på en gratis förtöjningsplats vid Givors med strömmar som märks i båten och som kommer från alla vädersträck och besättningen blir inte gamla, idag heller.

3 kommentarer om “Ett högst ofrivilligt bad i Lyon

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s