Levante – kuling från öst och är sjögräset grönare på andra sidan?

19- 22 oktober 2020 uppankrade Baie d’Alicastre bredvid Point du Pin.

Den 19 oktober hade min mamma sin 80 – åriga födelsedag. Besättningen ringde upp och sjöng hellre än bra, ”ja må hon leva” och när vi pratades vid säger mor;

”Jo jag vet att jag börjar bli gammal men jag känner inte åldern inom mig och jag vet, att varje dag jag får nu och framåt är en bonus, och jag är så tacksam för varje dag jag får”

Det är tänkvärda ord från en kvinna som levt länge och förstått vad livet handlar om.

Efter några soliga och varma dagar med bad i kristallklart azurblått vatten och upptäcksfärd på land väntas kraftiga och vindfulla vindar från öst. Vi läser om olika vädersystem och vi ombord är eniga i att det måste vara frågan om vinden Levante som enligt Google kännetecknas av stark östlig, våt vind, åtföljd av molnigt väder och regn under det kalla halvåret ovanför Svarta och Medelhavet.

Olika namn på vindar i Medelhavsområdet.

Under gårdagen sneglade vi på alla ”de andra båtarna” som låg ankrade tätt tillsammans nära de höga berget i öster. Vi var i stort sett den enda båten som låg på andra sidan bukten??

Var det inte mer lä där på östsidan och kanske fanns det en anledning till att alla de andra båtarna låg där istället för på vår sida av bukten?Kanske skulle berget ta av för kommande östliga vindar som skulle uppnå minst kulingstyrka eller kunde man riskera fallvindar från berget?

Besättningen ombord får liksom ingen ro och trots att vi har utmärkt ankarfäste i den del av bukten som vi ligger uppankrade i, väljer vi att flytta på båten för att få sällskap med ”de andra båtarna” på andra sidan bukten. Enligt det reglemente som finns runt ankring i denna fantastiska bukt så får man inte lov att ankra upp på botten med sjögräs utan vi måste leta upp en område där det är sandbotten. Vi gör tre försök att få ett ankarfäste som vi är nöjda och El Capitan muttrar något om amatörer.

Natten blir minst sagt skumpig. Det gungar och rycker i båten stort sett hela natten. Vinden tjuter och plötsliga vindkast mellan 15-20 ms tar ordentliga nappatag och ruskar ordentligt i båten. Det rasslar, gnäller, smäller, slår och knirkar. På två iPad har vi aktiverat ett ankarlarm som tjuter om båten går utanför uppsatt GPS cirkel och tro mig, den signalen vill man inte väckas till mitt i natten!

Jag har en högst ofrivillig ankarvakt under större delen av natten medan El Capitan sover sött med öronproppar instoppade i närheten av lillhjärnan (hur kan han höra eventuellt tjut från ankarlarmet är för mig en gåta) och minstematrosen har inte hört någon vind överhuvudtaget och vaknar pigg och alert med tummen på iPadens startknapp innan vi andra hunnit gäspa och gnugga sömnen ur ögonen.

Vinden ger sig inte och dagen blir minst sagt blåsig och skumpig. Ombord upptäcker vi att ”alla de andra båtarna” nu ligger på andra sidan bukten och vi är i stort sett den enda båten som ligger mot de höga berget i öst.

Vi tittar på varandra och kontrasterar krasst;

Att sjögräset banne mig verkar vara grönare på andra sidan, denna gång!

Men…. vi har ett ordentligt ankarfäste och en snubber som får bekänna färg i blåsten, se filmklippet nedan.

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s