Tilbakeblikk fra 2020 Del 1 – Norge og Sverige

28 Desember 2020. Port Cannes, France

Året 2020 som skulle bli så spennende for oss viste seg å by på spenning for en hel verden. Nå som året går mot sin slutt så ser vi tilbake på de høydepunktene som vi minnes ekstra godt fra turen i 2020, men først noen ord.

Som sikkert mange andre som drar på seiltur så hadde sett for oss at det å tolke vær og vind var den største utfordringen, men slik som verden har utviklet seg så har værmeldingen vært en friskus av forutsigbarhet i forhold til uforutsigbare politiske restriksjoner som har tårnet seg opp i øst og vest.

Ved repatriering av minstematrosen i desember forventet jeg at det å fly hjem skulle bli som en steriliserings prossess i verste Hollywood stil, men bortsett fra munnbind påbud og enda dårligere flymat så var nesten alt som vanlig, full flyplass og fulle fly. Å ja en ny ting til, ikke glem å ta av munnbindet før du setter på deg oksygenmasken.

På vei hjem med rute 210 flybussen fra Cannes til Nice.
Kun en passasjer på bussen i tillegg til oss, deilig!

For oss som har gått men munnbind i over 5 mnd så var det merkelig å komme hjem å se at nesten ingen brukte munnbind, en påminnelse om hvor lett man venner seg til saker.

Minstematrosen kom seg trygt hjem og siden jeg allerede hadde en leiebil så ble det en ekstra kjøretur til Astro Sweden i Skara for å handle inn en julegave til meg selv før retur til Gøteborg. Det har kommet mye nytt på markedet siden jeg var aktiv nerd i astrofoto. En av dingsene som jeg har ønsket meg er en Polemaster som gir en enklere og raskere poloppstilling av min lille reisemontering.

Astro Sweden har en stor utstilling

Skarpøye har også gitt meg flere julegave oppdrag på reisen, og en av de er å finne «noen dyre velduftende dråper parfyme» som passer til henne. Etter en time i taxfreebutikken hadde jeg luktet på hele vinterkolleksjonen av Lancôme og til slutt fant jeg den rette. På bussen til Cannes luktet jeg som et Fransk juletre, godt folk har munnbind på seg…


Nå, några betraktelser från Skarpöga

Dagarna ombord på Sothis försvinner i sakta mak och det är fint att fira jul och nyår här i Cannes som är en vacker stad med härlig energi. I det stabila vädret och framförallt det magiska ljuset går vi långa promenader i strålande solsken utan dunjacka, vinterstövlar, mössa, halsduk och vantar. Och om lite, är det nytt år.

Det är svårt att skriva någon slags sammanfattning av det första året som seglande globetrotters utan att skriva om den pågående pandemin som påverkat oss alla och på olika sätt. Media har under lång lång tid haft svarta rubriker om nya smittorekord och stigande dödstal runt om i välden men nu kommer också glädjande nyheter, om att våra gamla och alla som arbetar inom vård och omsorg började vaccineras dagarna efter jul.

Vi ombord tillhör, tack och lov, ingen riskgrupp och något vaccin räknar vi inte med förrän långt in på nästa år. Detta innebär för vårt vidkommande att vi fortsätter att minimera antal sociala kontakter och följa de smittskyddsråd som är inristade i hjärnbarken nuförtiden.

Det har inte kommit några nya eller lättande restriktioner gällande segling. Man får fortsatt segla inom regionen ca 10 nautiska mil och tre timmar. Det vi vet är, att vi kommer att segla vidare genom Europa och Medelhavet men i skrivandes stund är varken nästa destination eller tidpunkt för avsegling klar.

Så trots Covid-19 och en världsomspännande pandemi och efterföljande restriktioner och begränsningar så har 2020 varit ett spännande år men med andra utmaningar än vad vi förväntade oss.

Veckorna innan vi kastade loss på allvar var en väldigt märklig och speciell situation. Jag befann mig i vår lilla lägenhet i Strömstad bland flyttkartonger och annan bråte där de mesta skulle packas ner i båten och resten skulle skänkas bort eller slängas på soptippen. Varje dag kablades det ut nyheter om Corona och jag tror ingen av oss förstod där och då hur världen skulle vara helt förändrad inom några få månader.

Maken befann sig i Norge som snabbt stängde sina landsgränser vilket innebar att jag som svensk medborgare inte längre hade något legalt skäl att åka över gränsen till Norge. Det var inte såhär vi tänkt oss kasta loss men det var detta vi hade att förhålla oss till.

Den 9 april kom han då äntligen….

El Capitan kom seglande över havet, från Norge och in i hamnen i Strömstad och aldrig förr har jag varit så glad och lättad.


Som nevnt innledningsvis så var tanken å nevne noen utvalgte høydepunkter fra 2020, og her kommer det vi minnes best ombord.

Del 1 – Norge & Sverige

Det var en helt spesiell opplevelse og start på turen å dra fra Norge den 9 april i en periode da nye regler ble til hver gang solen gikk opp. Fritidsbåter var omtrent fritt vilt og var nektet avgang på flere steder samtidig som de ble «Jaget» av kystvakt, politi, toll og ikke minst sofa kommentatorer i det lange land. Ved grensepasseringen over til Sverige fikk jeg merkelig og uventet følelse av frihet, jeg var ikke lengre jaget og uvelkommen, men mottatt med kjærlighet av Skarpøye på kaia i Strømstad.

Det blir vanskelig å ikke nevne de mange flotte dagene vi hadde helt for oss selv på den Svenske vestkysten. Havet lå blankt og luften var fremdeles skarp og klar når vi så de første delfinene leke på avstand, ett flott minne.

Vänern og Vättern med Läckö slott ga oss et minneverdig perspektiv på de mektige Svenske innsjøene. Vi minnes også godt Sjøtorp med sitt fine museum og den første slusen i Gøtakanal. Ellers så står både Motala og Söderköping frem som ekstra gode minner fra Gøtakanal turen.

Läckö slott
Sjøtorp og den første slusen i Gøtakanal. Slusingen lå fremdeles i hendene på oss etter forrige tur på Europas kanaler.
Motala

Skrekken vi kjente på når ankerfestet løsnet og båten drev mot land mens vi sov sitter fremdeles godt plantet i minnet. Den Svenske østkysten bød oss på en flott skjærgård med mange ankerviker, men den bød også på vindfulle perioder, ja såpass vindfulle at båtflagget blåste overbord og forsvant.

Ankerviker

Hvem kan vel glemme Kristianopel med den eksentriske havnekapteinen og den fine havnen, eller Håskö med den foretaksomme bonden. Oskarshamn døpte vi til årets bomtur, men den fikk allikevel æren av to innlegg på bloggen.

Kristianopel
Håskö

Jeg syntes at besøket i Gåsefjärden der den Russiske ubåten U-137 gikk på grunn var et artig besøk.

Verdt et minne er også Hanö med gode turområder og mange dådyr (om man kan lokke skikkelig). Hanö har kanskje den flotteste gjestehavnen hvor alle toaletter hadde personlig innredning og ferske blomster.

Wallanders by Ystad må også nevnes som et minneverdig sted å besøke om man er på de kanter. En tur innom den flotteste skipshandelen vi har vært på er et must.

Skipshandelen i Ystad

Etter rundturen østover gikk turen igjen nordover opp vestkysten av Sverige for å avlevere minstematrosen og besøke Mor på Hagen en gang til før vi setter kursen sørover. Vi fikk mange solrike sommerdager med bad for anker ved Vinholmene utenfor Kungälv.

Vinholmene

Tanken var å besøke steder vi ikke hadde vært tidligere og en av de artigste overraskelsene var Landskrona med sin nye gjestehavn med manuelt operert broåpning. Natten for anker utenfor Ven var også en minneverdig opplevelse.

Broa inn til Landskrona gjestehavn
Solnedgang utenfor Ven

To be continued….

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s