9-12 juni 2021. Isola del Vulcano Italy
Italien fortsätter att charmera oss ombord trots svindyra hamnar och bojar och ett synnerligen besynnerligt reglemente för hur och var man får segla, ankra upp, simma, dyka med eller utan cyklop och om man får andas som man brukar eller om man måste andas i kvadrat.
Man behöver nästan en doktorsgrad för att förstå de olika zonerna som reglerar kustnära aktiviteter. Vi har slutat att försöka förstå varför de olika reglerna och begränsningarna finns, vi försöker bara förhålla oss så gott vi kan.
Naturen är spektakulär med sina höga spetsiga vulkaniska öar, grönskimrande med frodig grönska på den ena sidan och dramatiskt svartsotade bergssidor med stelnade lavaströmmar på den andra. Havet vi seglar över är flera hundra upptill flera tusen meter djupt och precis utanför de uppstickande vulkaniska öarna ankrar man upp på mellan 5-10 meter i svart vulkansand.
Stromboli
Siluetten av Stromboli ser man på långt avstånd. Först som en diffus hägring och senare till en grönskimrande opal som dyker upp i det blåa havet. Vi ankrar upp på den nordöstra sidan av ön, utanför den lilla byn som har ca femhundra fast bosatta. Det finns bojar med nattlig belysning som kostar £60 per natt och så finns det snålvarianten, man ankrar helt enkelt upp där man får plats.
Vi ombord anser oss vara relativt erfarna när det gäller att ankra upp på vitt skilda underlag och förutsättningar men f-n vet vad som händer denna gång. Kanske är vi helt enkelt trötta, utsvultna och slitna efter 8 timmar i motvind och stampade vågor. Kanske blir vi helt enkelt bara så irriterade på manskapet på katamaranen som tycker vi ligger för nära när vi ankrat upp med ett riktigt bra fäste.
Vi cirkulerar runt i en timme och ankrar om vid fyra tillfälle innan vi nöjer oss för i kväll. Helt nöjda är vi inte men vi bestämmer oss för att det får duga.
Väckarklockan ställs för tidig gryning i förhoppning att se flammor och lavaströmmar när vi rundar den nordvästra udden på Stromboli. Tyvärr ligger vulkantoppen dolt i en gigantisk molntäcke den här gången men vi få en fantastisk vy i soluppgången.
Vi tillbringar dagen och påföljande natt i en fin ankringsplats på ön Isola de Panarea.
El Capitan väcks mitt i natten av blåljus från Garda Costeria och av en razzia ombord på en närliggande segelbåt medan minstematros och Skarpöga ser till att få sin skönhetssömn.
Isola del Vulcano
Öarna ligger tätt i det Tyrrenska havet och Vulcano är en av de Lipariska öarna och ligger ca 20 km norr om Sicilien. Öns namn kommer från det romerska guden för eld och smide och är en aktiv vulkan. Enligt Wikipedia så var det senaste utbrottet var i slutet av 1800-talet och kratern täpps till då och då men för att utjämna trycket i vulkanen pressas kontinuerligt starkt luktade svavelångor ut genom hål i vulkanen.
Jo tack, det har vi verkligen noterat! Kontinuerlig uppstår det en odör av rena rama skithuset!
Här finns också upptill 80 grader varma källor och varma lerbad. En extra kuriositet för de mest nördiga, läs El Capitan, så är asteroiden nummer 4464 uppkallad efter ön Vulcano.
Skarpöga smälter
Plötsligt sker något som smälter Skarpögas mathjärta på ett ögonblick. En liten fiskebåt med två fiskare ropar över bukten;
– Pesce?
-Si Grazie! ropar vi ombord till svar.
Det är klart vi ska ha fisk.
För €20 får vi tre Dorade i filéer som steks saltade och pepprade i olivolja tills skinnet är knaprigt. Serveras med citron och bättre än så här blir det inte.
Sothis 
Färskare fisk än så får man inte . Lyxigt
LikerLiker
Ja, det är lyxigt!!❤️
LikerLiker