14-21 september 2021. På svaj utanför Siracusa
När man är på resande fot sedan lång tid tillbaka är det något speciellt med ett igenkännande. Det är spännande att segla till nya och okända destinationer men jag har också upptäckt att det är en fin känsla att glädjas till en återblick och det man känner igen.
I Siracusa är vi nu såpass välorienterade att vi börjar känna oss riktigt hemmastadda.
Vi kan leta oss tillbaka bland trånga gränder och prång till vårt mysiga café där smakade på den sicilianska bakverket Canolli för första gången och hittar restaurangen där de serverar Siciliens absolut godaste pizzor i den gamla vackra stadsdelen Ortigia.
Vi har koll på två båtaffärer där vi kan få tag reservdelar och annat krafs. Båtaffärer verkar vara en av de viktigaste och mest välbesökta affärer för oss långtidsseglare. Det är alltid något reservdel, skruv eller mutter som behöver köpas in.
Vi vet hur vi diskret kan smussla undan våra sopor i de kommunala sopkärlen på kajen och vid den officiella vattenkranen i hamnen kan vi fylla sötvatten i våra dunkar och slipper därmed angöra den svindyra marinan.
Vi känner igen de gamla italienska gentlemännen som sitter på samma café och samma stol dag efter dag. Där sitter de och filosoferar och ibland högljudd diskuterar tillsammans över en kopp espresso.
På den lokala marknaden har jag hittat mina favoritstånd där jag botaniserar bland fantastiska grönsaker och jag blir igenkänd av den äldre kvinnan som säljer sotad paprika som hon grillar på plats. Vi storhandlar på Lidl och får tag i det mest nödvändiga på den lilla Crai butiken som ligger ett snäpp ovanför där vi parkerar vår dinge.
Vi uppskattar möjligheten att ligga gratis upp till 5 dygn vid kajen och får helt enkelt acceptera snäsiga svar via VHF och personligt besök hos Guardia Costeria innan den byråkratiska kvarnarna malt färdigt och vi fått oss tilldelad en hamnplats. Vi vill helst undvika kajplats nummer två två eftersom vi vet av tidigare erfarenheter att det ligger en tjock tross på botten som vi lyckats få upp med ankaret, inte bara vid ett ett tillfälle utan två!
Vi vet att det gror hejdlöst med grönt slem och stora klasar av andra mikroorganismer under båten när vi ligger uppankrade och vi vet att vi kommer att få ägna dagar med cyklop och snorkel för att skrapa bort skiten.
Vi har erfarenhet av att sydliga vindar över 10 ms bygger vågor och muskelminnet påminner att det kommer bli tröttsamt men att ligga vid kajen i Grand Harbour i sydliga vindar är än värre.
Men som El Capitan påpekar ”La vinden ruske deg i håret så länge du har noe”
Och med fyllda förråd och kända omgivningar sover vi extra gott ombord, i morgon seglar vi vidare.
Sothis 