14- 20 januari 2022 Marina di Ragusa Sicilien Italien
Efter nästan två månader i Svedala och tillfällig mambo med Mora och storpudeln Tora är jag tillbaka hos El Capitan och Sicilien igen. Som grädde på moset var också minste matros på plats och båten är således i full balans. Det kändes så bra att komma ”hem” igen.
Hemma i Svedala fick jag möjlighet att träffa mina nära och kära som jag saknat och längtat efter. Jag fick tillfälle att gästspela på min gamla arbetsplats och träffa alla mina tidigare härliga arbetskollegor och många nya trevliga bekantskaper.
Jag har återerövrat min hörsel och halkat på en isfläck! Jag har dessutom bjudit in mig själv till både kaffetårar, luncher och bubbel med babbel med personer som betyder mycket. Tack till er alla!
Året har åter blivit nytt och ett oskrivet och spännande blad ligger framför oss. 2021 var verkligen ett år i resandes tecken och det här inlägget på bloggen är en minneskavalkad av särskilt minnesvärda upplevelser, situationer och platser.
Man kan egentligen inte beskriva vårt resande år 2021 utan att på något sätt skriva om den världsomspännande pandemin. Det är klart att pandemin har påverkat oss, liksom miljontals andra människor runt om i världen.
Vi har fått ägna mycket tid åt att undersöka restriktioner och regler i olika länder och anpassat både kurs och distans. Reglerna har snabbt ändrats utifrån stigande smitta men också utifrån politiska strömmar. Den mediala bevakningen och dess svarta rubriker har bidragit till både rädsla och fruktan hos många och oväntade sprickor mellan länder har tydliggjort på ett obehagligt sätt.
Det har inte alltid varit enkel att förstå olika länders agerande. Vår utgångspunkt har varit att anpassa oss efter rådande omständigheter och minnas att vi är gäster i främmande land men vi har fortsatt inte förstått hur ankring i vikar och bukter kan strida mot smittskydd och vi lär förmodligen aldrig förstå det.
Vi har levt i varandras närhet på en yta på 12 x 4 meter och haft ytterst få andra sociala kontakter under året och vi tycker fortsatt att varandras sällskap är det bästa.
Så, vilka var våra guldkorn under de 1456 nautiska sjömil 2021? Nedan kommer en uppräkning av minnen utan inbördes rangordning och alla har sin speciella plats i minnesbanken.
Efter månader av stränga restriktioner som utegångsförbud med lockdown i Frankrike öppnades gränsen till Italien för fortsatt resande om vi kunde visa upp ett negativt antigentest.
Att segla på ensamt hav från vackra Nice och passera gränsen till Italien och dess nordkust kändes hoppfullt. Utanför Monaco fick vi se resans första delfin hoppande runt båten. Vilket glädje!
Lite för spännande blev överfarten från Genuabukten till Cinque Terre när vi överraskades av stormen som kom rasande över oss utan någon förvarning. Att bli varse hur ogästvänligt havet kan bli när vinden ökar blev en nyttig erfarenhet och ökade vår ödmjukhet inför vädrets makter och utspel.
Men stormen bedarrade och vilka fantastiska vyer vi fick ta del av längs kusten Cinque Terre.
I poeternas bukt blev vi på riktigt förälskade i Italien och vi lyckades till och med ett aprilskämt som lurade skjortan av många.
När vårt tålamod hade prövats av alla restriktioner och förbud att segla mellan provinserna tog vårt mod överhanden. Efter en nattsegling hamnade vi på Elba och stiftar bekantskap med den italienska finanspolisen för första gången.
Den skräpiga hamnen men med den jovialiska och gästvänliga hamnkaptenen utanför Rom är också ett fint minne.
Öarna Ponza och Venotene och de spektakulärt vilda Lipariska ögruppen med Stromboli och Vulcano. Dessa öar ligger mitt uti havet utanför den Italienska västkusten och måste upplevas för att förstå dess skönhet och historia.
Siciliens huvudstad Palermo sjuder av liv och rörelse. Här blandas kultur och en spännande mix av anrik arkitektur och skamlös ful byggnadskonst från åttiotalet. Här samsas imponerade sakrala katedraler och pittoreska loppmarknader i trånga gränderna. Palermo är en stad vi gärna besöker igen.
Bild från Palermo
Från Palermo seglar vi vidare längs Siciliens nordliga kust och ankrar upp som ensam båt i en sagolik bukt med kristallklart vatten och grönskimrande sandbotten utanför Macari, på toppen av västra Siciliens. Närmare paradiset kommer man nog inte!
Ett av mina personliga mål var, att på egen köl segla till bukten där min son bor sedan 3 år tillbaka. Mitt modershjärta nästan sprack av glädje när jag såg sonen vinka från land utanför sin lägenhet i Gozo. Maltas lillasyster. I öriket Malta tillbringar vi fjorton dagar i fantastiska segelvatten och ankringsplatser tillsammans.
I bukten utanför Siracusa får vi uppleva det västa skyfallet vi någonsin varit med om. Uppankrade båtar tappade sitt ankarfäste och drev omkring i stormbyarna utan sikt och styrning.
Vi fick också uppleva den värsta värmeböljan i mannaminne. I Siracusa uppmättes 48,8 grader och våra fläktar ombord surrade dygnet runt. Besättningen låg flämtade och heta, endast iklädda i Adam och Evas dräkter men vi överlevde!
I Siracusa bjuder också Italien på vaccin till alla befinner sig i landet och det tackar vi särskilt för.
Utanför Naxos och romantiska Taormina ligger vi uppankrade, granne med den aktiva och mäktiga vulkanen Etna. Här bjuder väderguden Tor på imponerade blixtrar och dunder.
Efter dygn av ständigt rullande av dyning från havet utanför Porto Palo hamnade vi i den lilla mysiga byn Marzamemi där hamnkaptenen och hans fru bjöd in oss på siciliansk barbecue och rödvin. Vilken gästfrihet och vilket fest det blev på marinan!
Efter 18 månader månader av ständigt resande tog vi beslutet att smälta alla intryck och vänta in själen. Istället för att segla vidare till Grekland bestämde vi oss för att stanna kvar i Italien över vintern och valet för oss blev vinterhamnen i Marina di Ragusa. En välskött och trygg hamn vid en mysig liten by och närhet till Ragusa.
Ju mer man tittar tillbaka ju mer minnen dyker upp men vid någon punkt måste jag ju ändå sätta punkt. Frågan som står på agendan nu är:
Vart vill vi segla till våren och under 2022 och varför?
Österut mot Grekland, västerut mot Spanien och Portugal eller sätter vi kursen söderut mot Tunisien och Afrika? Sanningen är att vi inte är klara med våra tankar i skrivandet stund och det är också en härlig känsla.
Slutligen, en favorit i repris. Här borde många kaptener känna igen sig!
Sothis 