Dead as a duck!

17-20 mars 2021 Fortsatt på svaj utanför Le Grazie Italien

Oväntat besök 1

Vinden skulle öka till en ogunstlig nordöstlig riktning, rakt in vår lilla vik utanför Le Grazie. Hamnbassängen utanför La Spezia, ca 2 nautiska mil bort, skulle borga för lä och dessutom möjligheter till ett besök i staden. Vi undersöker nogsamt reglementet och sjökort och ja, i hamnbassängen får man lov att ankra.

På strandpromenaden och den utskjutande piren flanerar människor, lite nyfikna på våra förehavande när vi ankrar upp. Natten blir behagligt lugn och rofylld. Frukost dukas upp och vi lägger planer för ett statsbesök.

Helt plötsligt dyker en RIB upp och det riktigt lyser myndighet om hela dess uppenbarelse. De italienska tjänstemännen kan inte ett ord engelska men vi förstår snabbt att vi INTE får ligga uppankrade här. Vi beslutar raskt att det inte är plats för någon argumentation. Vi lovar att flytta på oss så snart frukosten är färdig och får tummen upp.

Vi smyger oss tillbaka till vår lilla bukt utanför Le Grazie, vinden ska ju ändå mojna till slut.

Restriktionerna i Italien tillåter inte att man förflyttar sig mellan landets regioner just nu. Nya regler kommer 27 mars och vi kommer att avvakta till dess. Man kan dock bli lite skeptisk och förvirrad av regelverket när man ser båtar med påslagen AIS segla längs hela kusten och genom flera regioner.

Sothis utanför Le Grazie

The dead duck

Idag har El Capitan har mekanikreparationer på sin agenda. Den annars så blida och förnöjda kapten förvandlas när dylika arbetsuppgifter blir aktuella. Sammanbiten och koncentrerad ger han sig i kast med utombordarens förgasare som är lika tät som opålitlig och Kipor aggregatet som varit dött sedan Lyon.

Utombordaren hostar plötsligt till och motorn låter som den ska. Skulle han lyckas lika bra med aggregatet?

Rost och rusk!

-Dead as a duck utbrister han efter flera timmars ihärdigt och fruktlöst jobbande på aggregatet som förblir tyst. Ett nytt aggregat från Honda (EU 22i) går loss på ca 13000 spänn. Dyrt men trots allt betydligt billigare än i Norge. Detta tåler en fundering.

Innanmätet i en död anka

Poeten Byron och Don Juan

Den lilla bukten utanför den pastellfärgade byn börjar kännas som hemma. Uppankrad i vår egen bubbla iakttar vi världen från utsidan utan att delta.

Vi trivs länge med detta självvalda utanförskap ända tills någon av oss behöver sträcka på benen och känna fast mark under fötterna. Denna gången är det El Capitan som planerat en tur till Porto Venere, 3 km sydväst från Le Grazie. Matsäcken packas och vi trampar iväg.

En paus från munskyddet!

Porto Venere är en överraskande vacker liten by med slingrade smala gator och vindlande trappsteg som bär oss ända upp till porta del Borgo, San Pietro Church och Lord Barons grotta. Det sägs att Lord Byron inspirerades av havet och klipporna och var kanske den mest romantiska poeten i Storbritannien. Han var lika känd för sitt skandalösa levene som för sin lyrik och hann under sitt trettiosexåriga liv med att simma över Hellesponten, delta i det grekiska frihetskriget och få barn med sin syster!

Svindlade och overkligt vackert
Vy från framtida balkong?
Kamouflageklädd make på tur

Oväntat besök 2

När vi återvänder till Le Grazie upptäcker vi på långt håll en cirkulerade RIB, denna gång med blåljus, runt Sothis. Vi bestämmer oss raskt för att handla lite förnödenheter trots fulla förråd.

Vem som äger båten som svajar i bukten?

Det har vi faktiskt ingen aning om!

Skarpöga tar hjälp av högre makter igen.

2 kommentarer om “Dead as a duck!

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s